Ett År Med Lotten

Ny adress

2010-08-24T09:09:00.004+02:00

Ok, nu är det definitivt.

Om det är nån som inte märkt det, finns jag numera här:

http://thesecretgardener.norrlage.se/

Där kommer jag fortsätta tjata om samplantering, lovebomba vintersallad och undra saker som gamla odlingsmännskor vet sen årtionden.

Så, byt bokmärken, rss-prenumerationer och minnen: nu lämnar jag blogger för evigt!

Movin' On Up!

2010-07-09T13:39:00.000+02:00

På en trädgårdsmässa i våras träffade jag Maria för första gången, men jag hade redan följt hennes blog ett tag. Där borta i Kista, eller vart vi var, bondade vi genom hatet mot att spara pengar på bank och kärleken till grönsaker, och Maria berättade om allt coolt dom tänker göra med Norrläge, som hon driver.

Och jag vill ju så klart hellre tjata om grönsaker och täckodling och sorken på en lokal-odlad, gräsrots-bloggportal, än att släpa vänner, bekanta och främlingar till stora googles allomfattande Blogger. Tänk globalt, handla lokalt, eller nåt.

Så om du undrar varför det är lite tyst här, så är det för att jag håller på att flytta. Jag pysslar redan därborta, men jag är inte tillräckligt hacker för wordpress så det tar lite tid att lära sig. Om nån vecka kommer nog den Stora, Officiella Flytten.

KOLLA HÄR SÅ LÄNGE

LOTTEN LOTTEN LOTTEN LOTTEN

Det var allt för idag. Nu ska jag fortsätta försöka hitta "importera"-knappen i wordpress.

Man vet att det gått långt...

2010-07-03T10:17:00.001+02:00

...när man ser ett upp-och-ner-vänt avokado-skal i komposten, och tror att det är en snigel.

Poppy Love

2010-06-26T13:29:00.001+02:00

Jag har en lätt släng av synestesi, som bara visar sig i att jag tycker att siffran 5 är röd. Men jag blir också varm i skallen av att titta på saker som är gula och rosa samtidigt. Gissa om jag stirrade länge på den där vallmon längst uppe till höger... Den heter Champagne and roses och jag bryr mig inte om att den inte går att äta, jag vill ha den.

Tipilicious

2010-06-25T10:57:00.005+02:00

Nämen alltså Alexis Tricoire, jag döööör!

Alexis byggde den här kåtan på franska trädgårdsmässan Jardin Jardins (jag skriver det som om jag vet vad det är, men egentligen läste jag bara om det i svenskan imorse) och den är så snygg att jag bara *swoooon*.

Det var ju Alexis som gjorde dom där lamporna också. Hur duktig kan man vara liksom?

Mina topp tre trädgårds-designers just nu:

James Rose
Alexis Tricoire
Barn på skolträdgårdar sydafrika och folk som odlar i kåkstäder

Egghead

2010-06-21T08:07:00.002+02:00

När vi först fick vår lott gick vi ju på visningen själva, och träffade inte dom andra nykomlingarna förrän senare, när vi väl visste att vi fått lotten. En av dom lotter som vi skrattade åt (vi skämtade om att vi skulle kunna använda den till risodling, skaffa en vattenbuffel och en sån där harv bara, eftersom den stod under så mycket vatten) hade tagits av en extremt intensiv äldre dam med yvigt hår. Eftersom vi kände oss lite osäkra på om vi gjorde ett bra jobb på vår lott eller inte brukade vi gå förbi risodlingen och jämföra, för att ha ett rättesnöre. Och för varje månad som gick blev risodlingen risigare och risigare, och damen med håret stod allra mest inne på sin grannes perfekta lott och tjatade med henne. Ho ho ho sa vi, vi är i alla fall bättre än så där. Tills vi upptäckte att vi kollat fel på numret. Inte på visningen, men nu. Det som hade varit igenvuxen sumpmark hade på bara någon månader förvandlats till en perfekt köksträdgård. Vi hade bara inte kunnat tro att förändringen gått så fort, utan utgick ifrån att yviga tanten stod på sin grannes lott, medan vi skrattat åt en övergiven lott som ingen skötte. Bitterhet följde...

Huuuuur som helst, i helgen pratade jag med yviga tanten, som berättade att hon, precis som vi, inte hade någon odlingserfarenhet innan hon fick lotten, men att i landet hon kommer från är det mycket competetive gardening - köksträdgården ska vara perfekt - och hon läser "hundra engelska trädgårdsböcker" varje år. Hon var skitsnäll och gav mig ett spännande tips:

TIPS

Spar äggskalet från morgon-ägget, krossa det och lägg det kring växterna. Du behöver inte ens mylla ner skalet, det kan ligga direkt på jorden. På det sättet kalkar du jorden. Gödsel galore!

Pak Your Things

2010-06-15T07:59:00.005+02:00

Jag har inte berättat om det här för jag var säker på att det skulle misslyckas, men det gjorde det inte!

I början på april ställde jag ut en sålåda med mysko blomfröer från RHS seed exchange på gården, så att dom skulle hinna köldbehandlas innan sommaren (om det är nån som glömt så var början på april sjukt kall. Det var typ snö fortfarande). Jag hade inte tillräckligt med blomfrön för att fylla lådan, så på kul stoppade jag ner lite vintersallad och pak choi också. Typ, "Vad sjukt det vore om dom kom upp."

Och det gjorde dom. Vintersalladen väldigt försiktigt, och den är fortfarande liten, men pak choien! I förra veckan fick jag plötsligen syn på en blomstjälk, och i helgen var jag tvungen att börja skörda för dom höll på att tränga ut varandra ur den lilla odlingsplätten. Kålfjärilarna har stått som en kvast upp från odlingen, och sniglarna har inte ens väntat tills vi gått innan festen börjat, men trots det har dom bara fortsatt växa. Fatta skörda kål i Sverige i början på juni! Ny favorit för i år: pak choi.

OCH NU, RECEPTET:

Vi gjorde en asiatisk bastard, så alla som faktiskt vet nåt om asiatisk matlagning kan titta bort nu.

Entimmes lax insmetad i hoi sin-sås (ställ in den i ugnen i hundra grader bara), halvtimmesgurka i socker, ättika och rödpeppar (det är vad det låter som), ångade böngroddar med sesamolja och, till sist, pak choi, snabbt uppvärmd i man du-sås (häll hälften av såsen över pak choi-bladen i grytan, låt det bli hett och puttra i nån minut, plocka ur pak choien och slå över lite ny sås).

Det blev asgott, även fast jag lärde mig att paken inte behöver värmas så länge. Stjälkarna behöver inte ens bli mjuka.

Breakfast For Champions

2010-06-10T09:05:00.001+02:00

En kaffe och en sjukt pedagogisk artikel om slamspridning och uringödsling inom det kommersiella jordbruket i senaste numret av Odlaren. Nu lever man alltså.

Strawberry Switchblade

2010-06-08T18:36:00.000+02:00

[Reds. anm: gud var vi var besatta av det bandet i gymnasiet. Ingen fick nånsin tag på någon skiva, men vi var övertygade om att dom mycket väl kunde vara det bästa band som nånsin funnits].

Alright, här kommer jordgubbs-överkurs från Ruth Stout:

Om du vill vara både ekonomisk och lat, föryngrar du dina jordgubbsplantor istället för att köpa nya. Sätt tre rader med jordgubbar med (till exempel) 20 centimeter mellan raderna, och 90 centimeter mellan plantorna i raden. Låt den första plantan i raden göra en revplanta, som du leder neråt i raden. Nästa planta låter du gör två revplantor, en som går uppåt och en som går neråt. När det är klart har du alltså tre rader med plantor, med 30 centimeter mellan varje planta. Ett helt land vill säga.

Nästa år rycker du upp planta nummer 1, lämnar 2 och 3, drar upp 4, lämnar 5 och 6, och så vidare och så vidare. Du behöver aldrig mer köpa plantor, men har alltid unga, friska jordgubbar.

Hugh, din pompösa galning

2010-06-07T18:35:00.003+02:00

Välkommen till sverige! Jag är fortfarande lite sur över att du aldrig skickade de där fröna jag beställde från River Cottage, men det är ok så länge du är duktig på TV1.

Kupa Potato Song

2010-06-05T11:11:00.003+02:00

Ni glömmer väl inte att kupa? Minst två gånger ska man hinna med.

I år var vi smarta och satte knölarna i djupa vallgravar, så att första kupningen bara var att putta ner jorden i dikena. Nu närmar sig andra kupningen (och blomning!) och samma gamla vanliga problem uppstår: vart ska den extra jorden komma från?

POTAGERBONUS: allt eftersom vi flyttar runt potatislandet på lotten använder vi det som ett sätt att bli av med ogräs och oönskade blommor.

Men så läste jag precis att Ruth Stout alltid hade lite iris runt sitt potatisland, för snyggt, och av en slump stod det iris precis där vi skulle ha potatisen i år. Så för att ära Ruth lät vi den vara, tillsammans med en självföryngra pion och lite löjtnantshjärta. Jag har faktiskt inget illa att säga om iris, men helt förvånande ser till och med dom där tantiga rosa-vita hjärtana och dom feta, borgerliga pionknopparna faktiskt skitsnygga ut i potatislands-månlandskapet. Tack för pyntet, naturen!

Taggad

2010-06-01T15:40:00.001+02:00

Åh tagetes, du bonniga bonniga blomma som jag till slut lärt mig älska eftersom du verkar ha en förmåga att göra allt bra, idag åkte du i jorden. Trots rotsnurr a' la utplantering tre veckor för sent, och trots att jag mest påminde om Lennie i Möss och Människor när han ska 'kela' med dom där kattungarna, så höll till och med de allra sköraste trådarna. Kudos till dig, Linné-tagetes. Nu ska du stå i mitt kål/mangold-land, som en blommornas motsvarighet till kriminella gängs målvakter, och vara den första som tar emot påhälsning av nematoder, virus och sniglar. Men till skillnad från Bandidos och nån stackars hangaround i Brandbergen, ska jag se till att ta så bra hand om dig som jag bara kan.

Barndoms-revival

2010-06-01T07:56:00.003+02:00

OK, det här ska absolut inte bli någon matblogg, det sköter ju Allemansrätten redan. Men jag har precis gjort en retro-mat-återupptäckt: KRÄM. Ja, du hörde mig. Fruktsörja med mjölk till frukost. Och för att svara på din fråga, det är klart att det är skitmycket socker i, men vad är det inte skitmycket socker i liksom?

Min krusbärsbuske har precis fått fina små bär (åh, då är det snart dags för det enda jobb i trädgården som är tråkigare än att skola om småplantor – att gallra bär. Men man måste, så de som är kvar blir riktigt söta och goda) så jag fick panik över att jag fortfarande hade bär från förra året kvar i kylen. Det är ju ingen mening att odla om man inte äter, men när det bara är en enda liten påse kvar blir det svårt: inget tillfälle känns festligt nog för dom allra sista krusbären.

Så därför blev det panik-kräm en tidig morgon när all annan frukost var slut, och det var ASgott!

Tack frysen, tack naturen, tack barndomsminnen. Nästa stopp, plommonkräm.

Kolla va fin!

2010-05-30T09:48:00.003+02:00

Trots att jag nu officiellt kört djur-tentan på kursen Svenska Djur och Växter kan jag utan tvekan säga att det här är en extremt söt hackspett.

Smaskens, Thy Name is Rabarbersaft!

2010-05-29T11:49:00.004+02:00

Åh herre vad gott det är med rabarbersaft! Hela famnen full med stjälkar gav tre små flaskor.

Men vad kort säsongen var i år, eller hur? Första bara kallt kallt kallt och små rosa knoppar nere i leran, sen *BAM* 30° i tre dar och blomstänglar upp till taknocken.

Jag klippte av blommorna och hoppas att jag lurat ut någon vecka till av busken, innan det blir så där brunt och fult när man gör sylt på stjälkarna.

Måste försöka göra repris på en trevånings-cheesecake som jag gjorde förra året också. En sen kväll i stugan, efter tusen kräftor, döptes kakan till rabarberslafs, och om jag minns rätt var det gott.

Så Här Ser Amerikanska Ambassadens Trädgård Ut...

2010-05-26T21:34:00.001+02:00

...strax innan Bonnie Prince Billy ska spela i matsalen. Oh bliss.

Lökigt

2010-05-26T18:44:00.002+02:00

Kollar här, ett smart sätt att förkultivera gul lök som jag såg på min senaste föreläsning på biologiska institutionen! Det skulle inte vara lögn att säga att jag mer sitter och tänker på vilka av örterna jag vill odla, snarare än att lära mig vad som faktiskt sker när ett träd kallar tillbaka sitt kloroplaster eller vad poaceae är för växtfamilj under lektionerna.

The un-Secret Gardener

2010-05-20T10:21:00.001+02:00

Jag råkade visst komma ut som odlingsintresserad i Bon. Då var det slut på att snacka skit om knäppisar på kolonin alltså. Eller hur är det nu för tiden, läser knäppa tanter och farbröder Bon?

Rotavdrag i Lissabon

2010-05-19T12:07:00.004+02:00

För ett tag sen var jag på en föreläsning med trädgårdsmästaren Hannu "Motormouth" Sarenström (det roligaste var när han mitt i svadan, som var så tät att det var svårt att urskilja var en mening slutade och nästa började, pratade om hur nyttigt det är att äta grönsaker. Han sa något om hur han alltid åt typ morötter eller något till middag, "För då får man ju i sig två grönsaker på en och samma kväll." [Obs han är också väldigt gay] Alla de små tanterna satt liksom helt förvirrade och stirrade på varandra och bara, "Men vaddå, vilken var den andra grönsaken då?!").

Hannu visade bilder från väldigt hårt hållna trädgårdar i typ Kina, där ett kolsvart träd och ett kritvitt träd perfekt ramade in ett 80 meter högt vattenfall (obs, det kan ha varit ett annat land och andra färger, jag satt fortfarande och skrattade åt snopp-skämtet) och pratade om hur visionär personen som planerade trädgården måste ha varit, eftersom han eller hon aldrig skulle få uppleva de slutgiltiga resultatet, bara hoppas på att träden när de var fullvuxna skulle få just den här effekten.

Personligen tycker jag bättre om när saker misslyckas, förfaller och går fel och när naturen sätter ner foten och visare att gammal är äldst. Som med det här ganska stora rot-trädet som nån romantisk person för 50 år sen tyckte skulle passa bra precis på sidan av inkörsporten till huset i Lissabon.

(Den där lilla svarta skärvan strax ovanför, till höger om roten är alltså inkörsporten.)

Pet Sights

2010-05-18T18:25:00.001+02:00

Då var persiljan i jorden. Extra Mad Max-poäng för alla som ger plantorna personliga växthus av avsågade pet-flaskor.

Den Hemliga Trädgården

2010-05-16T18:05:00.000+02:00

Hej och välkomna till Bungenäs, verklighetens version på jurassic park och det enda stället i sverige där du fortfarande kan se vilda enhörningar. Det råkar också vara platsen där fantastiskt begåvade konstnären Marika Åkerblom bad mig hjälpa till med planeringen av en trädgård. Jag har hintat om det ett tag, under tagen Project Peninsula, men nu är katten ute ur påsen. Det är en udde, berget är av kalk, det ligger på gotland, vattnet är klarare än livet självt, och Marika utlyste precis undantagstillstånd, som i att Bungenäs är ett undantag från allt annat. I sommar kommer snygga tjejer gå utan skor i soluppgången och sen somna i gräset, band kommer spela i brottet och konstnärer kommer göra saker som konstnärer i vanliga fall bara gör i Berlin. Eller New York. Fast inklusive vresrosor och lupiner.
Undantagstillståndet kommer hålla i sig hela året, taklöken kommer blomma redan första året och ingen kommer bli bakfull så länge man spottar tre gånger över höger axel och aldrig går och lägger sig. PS. Den där larven var typ tio centimeter lång och helt lurvig. Är det nån som känner igen den? Jag undrar om den kanske kommer att växa upp och bli en pizza som aldrig tar slut.
Sent using a Sony Ericsson mobile phone

Optimism är för fegisar...

2010-05-13T14:19:00.003+02:00

...sa Stefan Jarl en gång.

Igår sattes de första genmodifierade potatisarna i svensk jord.

Bara ännu en dag på jobbet för alla pessimister.

Harvest Moon

2010-05-12T12:12:00.001+02:00

Årets första tam-skörd (det vilda har man ju redan ätit): fyra kvistar persilja och två alldeles för tidiga rabarberstjälkar. Åh äntligen!

Win-Win Situation II

2010-05-09T11:38:00.003+02:00

Jag inser nu att jag fortfarande sitter med en grodd-låda för mycket, så om du vill vinna ett grodd-kit från Nelson Garden (trots det är använt en gång och att trots att det precis stod på Ett År Med Lotten att det suger) så lämna en kommentar!

Win-Win Situation

2010-05-09T11:37:00.000+02:00

För ett litet tag sen råkade jag vara med i en tävling på Allers Trädgårds blog. De skrev om ett nytt "grodd-kit" och om man ville vinna ett skulle man kommentera inlägget. Jag blev så exalterad att jag, trots att jag redan har en grodd-låda som jag är sjukt nöjd med, kommenterade. Och eftersom alla andra skrev typ "Nej, jag har inte groddat" och jag skrev något smart och intressant så vann jag lådan.

Det finns en gräns för hur mycket groddning man behöver göra åt gången, och eftersom min gamla groddlåda redan har två våningar satt jag nu med i alla fall en låda för mycket.

Först tänkte jag att jag skulle lotta ut nya lådan på min blog med en gång - det verkar ju som att man ska göra det - men sen kom jag på att det är roligare att göra lite äkta journalistisk konsumentupplysning!

Så, i give you, the be-all, end-all on grodd-kits-undersökningen!

Till vänster har vi alltså Nelson Gardens groddlåda, som jag tror ser ut som den gör för att Nelson hoppas att killar som håller på med surdeg även ska bli intresserade av groddning, och till höger har vi en groddlåda som jag köpte på Weibulls, men som låg i en förpackning som såg ut som om dom i sin tur köpt in den från ett militärt skyddsrum som stått orört sen 50-talet. Hur som helst, sjukt epa förpackning.

Så här gjorde jag:

Jag la fröerna – rädisor till Nelson samt alfa-alfa och rädisor (som av nån anledning blev lila när dom grodde) till epa-lådan – i blöt över natten, sköljde dom och la dom i lådorna.

De första tre dagarna lät jag groddarna stå mörkt och jag sköljde dom morgon och kväll, efter det flyttade jag ut dom i ljuset, men fortsatte skölja.

Båda lådorna har hål i botten så man behöver inget durkslag, man bara sköljer groddarna direkt i lådan = praktiskt. Men epa-lådan har en ytter-botten utan hål också, som överflödigt vatten rinner ut i. Det har inte Nelson-lådan, vilket gör att den måste stå på en tallrik = störigt. Det allra största problemet med Nelson är formen på botten – den sluttar uppå-inåt, som en pyramid. På bilden på förpackningen ser det ut som att groddarna växer upp på pyramidens sidor, men det händer så klart inte. Istället lägger sig alla groddarna i drivor längs kanterna, och blir squashade när man sätter på locket.

Det blev goda groddar i båda, men den solklara vinnaren är alltså: EPA-LÅDAN FRÅN 50-TALET!

Drömhem och trädgård

2010-05-06T20:04:00.001+02:00

Jag har hittat mina. Synd att det är Botaniska Institutionen på Stockholms Universitet.

This Just In

2010-05-03T22:40:00.001+02:00

Sparrisen har kommit upp! Den ser ut som periskop eftersom vi lagt en glasskiva på pallkragen.

Bale Me Out

2010-05-03T11:54:00.000+02:00

OK, here we go, HALMBALEODLING!

En ensam halmbale, eller flera halmbalar staplade i pyramid eller lagda efter varandra, funkar att odla i där det inte finns någon jordmån. Eller, som det är för mig, som inte kan bestämma mig vart fan landen ska vara, eftersom det innebär att jag måste gräva upp hallonbuskar/ta bort gräsmatta/såga ner ett träd, som tillfälliga upphöjda bäddar.

Halmbalar är bra eftersom de lagrar massa vatten utan att rötterna dränks - de avdunstar samtidigt väldigt mycket och sommaren kräver vattning dagligen och gödsling nån gång i veckan. Eftersom balen börjar ruttna när den blir blöt så frigörs en massa godsaker som växterna gillar. Höbalar funkar dock inte.

Såhär säger tidningen The Garden:

Förbered balen i maj (vilket borde betyda början på juni för oss. Jäkla bortskämda engelsmän) genom att dränka den i vatten. Se till att den redan ligger på odlingsstället, den väger ett ton när den är blöt. Att lägga den i en skottkärra som du fyller med vatten, och sen tippar ur efter några timmar är det vattensnåla alternativet. Ett annat ytterligare alternativ är att låta balen ligga framme hela våren. Hur som helst, se till att den är dyngsur.
Skär försiktigt upp odlingshål mitt i balen och ta bort halmen för hand.
Fyll med gödsel och toppa med kompost.
Plantera. Varje bal kan hålla upp till tre stora plantor, med småttingar kring fötterna.
På hösten, när du skördat, kan du sprida den halv förmultnade halmen i landen.

FÖRSLAG PÅ GRÖDOR

Balarna blir varma, det blir liksom en kompost inne i balen, så alla växter trivs inte på balar, men här är några som gör det.

Gurka

Kalebass

Melon

Squash

Pumpa

Krasse

Banan (hmm, undrar om banan-tipset är mest för England...)

Mangold

Persilja

Sötpotatis

Kersta mi

2010-04-30T12:10:00.001+02:00

I år har jag bestämt mig för att skörda kirskål, istället för att rensa den. På det sättet får belöningscentrat vara med redan från början (dagens tips för att få saker gjorda, inkludera alltid belöningscentrat!), när jag tänker på hur gott det ska bli att äta. Men för att vara ett så enormt ihärdigt ogräs, ger det väldigt liten avkastning. Det här är typ en hel dags rens! Planen är att jag ska rensa, skölja och blanchera snabbt. Sen hacka grovt och blanda med färskost, havssalt, svartpeppar och olivolja. Kanske lite hackad vitköksblast på toppen. Borde inte det bli gott?!

Åh Ruth Stout!

2010-04-29T12:24:00.002+02:00

Det här är jag om 80 år. En galen trädgårdstant som bor i Connecticut. Jag längtar.

Tillfälligt avbrott...

2010-04-27T15:02:00.002+02:00

...av uppdateringarna, eftersom jag fått ett uppdrag av Naturskydds-fucking-föreningen! Muahaha, I RULEZ!

I Just Called...

2010-04-23T11:28:00.002+02:00

För att säga att nya numret av The Garden är SJUKT bra.

Jag kommer att återkomma med allt om halmbale-odling inom kort.

Ny serie - Sorkens Fördelar

2010-04-19T10:54:00.003+02:00

När man rensar kirskål är det sjukt praktiskt om sorken grävt ett hål under ogräskaoset: marken är helt porös och det går att nysta upp roten utan att den går av! Däremot kan det kännas kymigt att sitta med armen upp till armbågen nerstucken i ett okänt jordhål rakt ner i marken. Lite som att leta kattungar mellan balarna på höskullen när jag var liten. Det vara bara att sticka in handen i mörkret mellan höbalarna och rafsa runt. När en sylvass rävsax i miniatyr slog till runt näven visste man att man hittat rätt.

Det här är första och enda avsnittet i serien Sorkens Fördelar.

Note To Self

2010-04-15T11:56:00.002+02:00

OK, det här inlägget är ett experiment. Just nu är det slutet av februari, och jag sitter i köket framför en A3-skiss av lotten, fylld med postits där det står till exempel "Potatis" eller "Pumpa, buttercup." Ute snöar det, för kanske femte dan i rad och jag längtar, längtar, längtar efter våren och fantiserar om allt jag ska så.

Jag googlade precis på ramslök + stratifiering – jag har försökt så ramslöksfrön flera gånger men misslyckats varje gång, och tänkte att det kanske hjälpte att ställa sådden i kylen och tortyrstratifiera dom till att gro. MEN det jag upptäckte var att INGEN annan i hela världen verkar få ramslök att gro heller, och att de (folk på internet alltså) istället tipsade om att köpa lök. Eftersom det är februari är det alldeles för tidigt att beställa lök, så jag satte april som publiceringsdatum på det här inlägget. För att komma ihåg.

Så, här kommer mina instruktioner för idag:

Skicka ett mail till dg1oby@freenet.de. Skriv "ramslök" i ämnesraden.

Skriv mailet på engelska och ange hur många lökar du vill ha.

20-25 lökar kostar €10, leverans cirka €8.

Sen är det bara att vänta på orderbekräftelse och betalningsinstruktioner.

Wild Thing

2010-04-15T09:33:00.003+02:00

Ibland känns det så avlägset med bi-hjälp och humle-hem, och värdväxter och tidigt pollen för ökad överlevnad. Och så vissa dagar känns det helt och hållet självklart.

Som igår när jag såg ett bi köra irländsk julafton med huvet rakt ner i en vintergäck.

Då försvann allt det abstrakta och det kändes helt självklart att vilja plantera pollenväxter från tidig vår till sen höst. Vem vill inte vara den som ger ett bi glädjefnatt liksom!?

Men nu behöver jag bättre koll på värdväxterna. Min föreläsare i däggdjurskunskap gjorde misstaget att berätta för mig att han egentligen är expert på fjärilar, vilket ju i stort sett är som att hålla upp en skylt där det står "FRÅGA UT MIG." Så det gjorde jag. Typ kontentan av det han sa var att pollenväxterna absolut är viktiga för överlevnad, men om det inte finns några växter för larverna att äta så blir det inga fjärilar att mata till att börja med.

Så nu ska jag surfa runt HÄR och sen göra en lista på barnkammarväxter till fjärilar.

Sälg You, Sälg Me

2010-04-14T10:21:00.003+02:00

Det här är en specialfråga till PU i Byn: visst är det sälg du hatar? Hur kommer det sig?

Läste precis i tidningen Koloniträdgården att sälg är de första humlorna och binas bästa träd, att den är helt fantastisk för den biologiska mångfalden, men att jordbrukare "av någon anledning" röjer bort sälg från sina marker. Hjälp mig och Koloniträdgården: varför?

Hellebores Hath No Fury II

2010-04-10T11:49:00.004+02:00

Ok, det kan ha varit lite tidigt, men nu är inne-julrosen i jorden.

Den hade en rotsnurr som var så läskig att jag fick Aliens-flashbacks (du vet, den där scenen i fyran när Ripley hittar det där rummet fullt med jättestora provrör där dom experimenterat fram nya hybrid-aliens som bara har en massa tentakler och halvutvecklade armar).

Jag trasslade ut tentaklerna så gott det gick och rensade upp en liten glänta som kommer att ligga i halvskugga så fort hallonbuskarna får blad. För att den skulle få det riktigt göttigt så tog jag lite jord från ett av landen - i höstas blandade jag i barkmull i toppskiktet och täckte med löv som jag tjatat till mig från en lövblåsare på kyrkogården, och maskarna som låg och päste under löven var så feta och blanka att det såg ut som de smörjt in sig i Hawaiian Tropic. Jag blandade löven, barkmullen och jorden i gläntan och stoppade ner julrosen.

Den verkade inte alltför chockad av kylan och redan dagen efter såg den extra, extra grön och pigg ut.

syfilis + trädgårdsmästare

2010-04-09T13:55:00.003+02:00

Va, hur kan jag vara den ENDA på hela internet som skriver om trädgårdsmästare med syfilis!? Hur är det möjligt? Det är ju världens mest intressanta ämne.

Inte alls apropå det så har jag längtat efter att få dra fram det här fjompiga citatet av John Evelyn hela vintern:

"Ply weeds at the first peeping of ye spring!"

Exakt det gjorde jag igår, i det vi kallar för lupin-kaoset, och förutom att väcka väldigt många otroligt indignerade maskar ur vintervilan så kan jag numera allt om hur en pålrot ser ut och beter sig när man försöker bryta loss den ur ett kaos av kirskål.

Tie Me Up! Tie Me Down!

2010-04-07T08:43:00.001+02:00

2
3
4
OK lyssna, i helgen byggde vi en spaljé! Och det var inte alls så läskigt som man tror. Det var faktiskt ganska lätt. I alla fall var det lätt att vara den som stod lutad mot huset, tittade över mannens axel och sa, "Borde inte den där vara lite längre ditåt?"

Det var en solfjäderspaljé till en svartvinbärsbuske som vi kopierade ur fantastiska Kål & Krasse (hej Lena!) och så här gick det till:

Vi la fyra platta plankor (störar? slår?) på var sida om en lite grövre och ungefär 60 cm längre, i formen av en solfjäder. Vi sket i att mäta så mycket, och försökte istället titta på busken för att se hur stor lutningen skulle vara.
För att stödja upp alltihopa la vi två kortare, tunnare stumpar tvärsöver, en lång däruppe och en kort därnere, och spikade fast solfjädern i dom.
Vi hamrade ner den långa pinnen i marken, tills dess att de kortare också stod stadigt, och sen fäste vi fem kraftiga och lämpliga vinbärsgrenar på formen.
Det här kanske inte är den ultimata tiden, men jag vet att jag läst någonstans att man kan beskära vinbär på våren, så då gjorde jag det. För jag har inget tålamod. Först sa jag "Förlåt om vi inte får några svarta vinbär i år," till mannen, sen klippte jag bort det mesta utom de fem skotten, samt snyggade till dom så dom inte spretade spretade över varandra. Om det visar sig att det här funkar kommer jag klippa in dom ännu lite mer nästa år.
Kvar nu är en snygg, lättplockad buske, och runt omkring den massor av mark som tidigare var helt i vinbärskaosets makt. Fem woho! av fem möjliga.

PS. Jag har också upptäckt att svensk vårsol kan vara det minst smickrande ljuset i världen. Det här var faktiskt en väldigt fin dag.

Climbing up the Walls

2010-04-02T10:00:00.000+02:00

Ika, minns du att du frågade vad du borde odla i en låda uppe på din soliga, torra altan, som du inte sköter så mycket under sommaren? Det här är det jag tänkt på.

KLÄTTER

Armeringsnät nerstoppat i lådan: jag kollade på vår gård, nu när snön är borta, och vårt nät är inte ens fastskruvat eller nåt, det är bara nerstucket i jorden, och verkar hållas fast så.
Murgröna. Fördelar: Vintergrön. Extremt tålig. Påminner om New England.
Alpklematis. Fördelar: Tåligare än annan klematis, så den borde klara sig utan så mycket skötsel. Blommar snyggt. Nackdelar: Ser ut som hell under vintern.
Humle. Fördelar: Vårskotten går att äta. Fina kottar på hösten. Påminner om öl. Nackdelar: Ser ut som hell under vintern (men jag tror att den går att klippa ner).

BLOMMOR

Om du kombinerar ett perenn-klätter med en klängig sommarblomma får du en blomning även om perennen bara är grön. Om murgrönan känns trist under sommaren typ. Här är några ettåriga exempel:
Blomman för dagen.
Luktärt.
Fjärilskrasse.

MAT

Om du vill ha ÄNNU mer jobb, kan du dessutom lägga till en grönsak som klättrar. Men i så fall kommer dom vilja ha vatten, och lite näring.
Rosenbönor. Det här är min roligaste grönsak. Dom växer som galningar och blommar fint. Om dom inte blivit ordentligt omhändertagna smakar baljorna illa, men folk odlar dom å andra sidan för blommorna också.
Fikonbladspumpa. Har ej testat. Ska vara klättrig med långa, frodiga rankor.
Vintersquash. Aka pumpa. Viktigt att välja rätt sort, så man inte binder upp en med ge-GAntiska pumpor, som jag gjorde, och blir tvungen att bygga en sorts bh för frukterna för att de inte ska slita sönder hela växten.

OBS BREAKING NEWS!

2010-04-01T11:29:00.003+02:00

Jag var precis inne på NE.se och blev helt infobombad. KOLLA in det här sötmonstret!

Här är artikeln som berättar aom en ny, tidigare okänd kaninsort som en zoolog upptäckt på Påskön. Sjukt. Den heter aprilvädur. Jag läste "aprilväder" först. Hoppas, hoppas, hoppas att det inte är ett aprilskämt!

Jag läste även en artikel om att man i Skåne på Blåmåndagen, som är nån sorts påskdag, skulle äta nio sorters kål. Det var tider det.

To Cool For School

2010-04-01T10:11:00.001+02:00

Jag har kommit på vad min odlings-svaghet är: omskolning.

Jag hatar att skola om småplantor. Jag har läst tips om precis allt annat, men när det kommer till omskolning står det bara typ, "Ta försiktigt i ett av bladen." Det är så PILLIGT, jag får hjärnblödning.

Vissa människor kan rita och sy och fläta hår och skriva jättefina tackkort. Jag är inte en av de människorna. Så då står jag där med en liten planta som liksom bara skriker "Rör du mig så DÖR jag!" och försöker låtsas som om mina händer är pincetter, medan jag känner mig som en björn på laxfiske.

Och därför skjuter jag upp det så länge det bara går vilket gör att plantorna blir gängliga och ännu svårare att hantera.

Men nu är det gjort. En halvmiljon lin-, gyllenbär-, och "mystisk ört"-plantor är omskolade, och ser inte alls så glada och tacksamma ut som de borde.

PS. Sparrisfröna har grott! Hur bisarrt är det! Jag tänkte precis slänga dom när jag såg att det gick en minirot genom jordklumpen. Nu sticker det upp en sparris tjock som spetsen på en tandpetare i sålådan. Hoppas det blir nån bisarr hybrid.

Jag vinner!

2010-03-26T17:33:00.002+01:00

Vårteckenstävlingen! Den här lilla satt helt förfrusen vid regeringen, omgiven av inget annat än betong. Först gick jag bara förbi, men då började hjärtat blöda så jag gick tillbaka och erbjöd min hand som värme. Den kravlade upp med en gång och satt sen blickstilla. Jag kunde riktigt känna hur kall den lilla kroppen var. Uppe på drottninggatan stod ett tv-team och jag gick fram och sa, "Vårtecken!" Kamerasnubben sa, "Det här ger jag vill vädergubbarna", så om ni ser en fjäril på Svt-vädret ikväll så sitter den på min hand. Vid strömmen började den vibrera lite, och sen flög den iväg. Förmodligen till samma kalla öde som jag räddade den ifrån, eller kanske, med lite tur, för att fylla magen på någon svulten liten fågel.

Done and Done

2010-03-25T12:09:00.000+01:00

Nu har jag äntligen beställt den där härliga maris bard.

Sen upptäckte jag det här inlägget från slutet på april förra året, och insåg att jag är ungefär en månad för tidig. Oh well.

Hittade ett spännande tips i Edible Estates nu på morgonen också, om att använda potatis för att slippa gräva upp nya odlingsland. Tipset kommer från Ruth Stout från början, och jag blev sjukt sugen på att läsa den här boken.

RUTH GÖR SÅ HÄR

Ruth kände en kvinna som en gång satte potatis direkt i en äng. Hon placerade bara ut potatisarna och täckte dom med hö. Samma sak funkar i trädgården, och allt eftersom potatisarna svullnar, och du fyller på med mer och mer hö, luckrar de jorden och dödar allt ogräs i närheten.

JAG GÖR SÅHÄR

Ruths tips påminde mig om Rosemary Vereys potatismetod. Jag tror jag ska försöka kombinera dom två metoderna den här våren och få bukt med ett extra övervuxet område, som vi tidigare kallat "lupinhelvetet."

Idéer att sno och låna - förfall

2010-03-24T09:45:00.001+01:00

Gud vad fint det är med förfall. Om du gillar vissnande, rasande, vittrande grejer lika mycket som jag så är Jardim Botanico do Universidade De Lisboa, botaniska trädgården i Lissabon, ditt resmål här i livet.

Här är grejerna jag gillade mest:

Ett vattendrag, som nog skulle fungera lite renande, byggt av ojämna stenar, men som var helt och hållet överväxt av mossa och alger.
En damm med upphöjda betongbäddar i. Hälfter var helt översvämmade, men det såg fantastiskt fint ut.
En sorts pergola byggd av ganska tjocka bambustavar som bara surrats ihop med snöre, som sluttade en aning bakåt. Det såg väldigt provisoriskt och Apocalypse Now ut.

Baby Steps

2010-03-23T09:36:00.001+01:00

Ibland märker man hur långt borta det är ändå, det här med att odling ska bli något för alla och envar.

Som i Lissabon, där odlingssäsongen aldrig tar slut, och jag hittade det här när vi, helt desperata eftersom de inte verkar ha några mataffärer i den där stan, handlade på Lidl.

Vid kassan, där vi har chips och tuggummi i Sverige, har dom i Lissabon fröer och hela jävla plantor. Typ såhär "Glöm inte Expressen!", fast för dom är det en fikonstickling istället.

Just här var det vinbär, krusbär och björnbär. Inte för att jag nånsin i hela mitt liv skulle släppa in en Lidl-planta i min trädgård, men håll med om att det är ett land med en extremt hög lägsta nivå när det kommer till odlingsintresse?

Eller som när vi tog tåget ut till stranden i Guincho, och jag pekade ut genom fönstret och ropade "Lotter!" helt exalterat till mannen. Han ba, "Eh nä, det där är en kåkstad vännen."

Aaaand We're Off!

2010-03-22T14:18:00.000+01:00

Gyllenbär, salvia, goji och sparris - hur modig är jag på en skala!?

Dom flesta tar flera år på sig innan de är färdiga, och dessutom fick jag alla frön gratis (egensamlade sparrisfrön, gyllenbär via Sesam, goji från Jonna och salvian var en present från RHS årliga fröinsamling i Wisley).

Dom andra, krusbladig persilja, holy basil och något jag valt att kalla "mystisk ört" (jag fick fröna av min fågelskådande grannes iranska flickvän) fick följa med för att fylla upp.

Medan jag sådde kom jag att tänka på förra året igen. Nu står jag här med mina proffsiga, självvattnade frökrukor i min odlingspyramid. Förra året den här tiden hade jag precis köpt mitt första minidrivhus. Jag stod i kö på växtakuten och kände mig så där som man gör när man precis kommit in på universitet när man är liten, typ, "herregud, låt dom inte komma på att jag inte hör hemma här!"

Framför mig i kön stod det en kille som nog var lite lik mig - ung vuxen, urban, älskar nya grejer, en reklambyrås drömkonsument helt enkelt. Under armen bar han minidrivhuset jag redan hade hemma, det där väldigt enkla, med blå botten och plasttak för att hålla fukten. När han kom till kassan frågade han "Ok ok, men så hur mycket mer sprutt får plantorna egentligen av den här!?" Tjejen i butiken liksom bara tittade på honom och såg ut att försöka komma på var hon skulle börja med förklaringen.

Och jag log och kände att jag nog kunde lite, lite om växter.

Grönt tak - Lisbon Style

2010-03-19T13:10:00.001+01:00

Instruktioner: 1. Bygg ett hus. 2. Vänta ungefär 300 år. 3. Gör absolut ingenting, låt stenen vittra och teglet samla mossa och regnvatten i sprickor och skrevor. 4. Voila!

Statusrapport

2010-03-17T07:50:00.000+01:00

I helgen tappade vi det, och började gräva fram lotten för hand.

Åtminstone en passerande dam skakade på huvet.

Så, Kan Det Gå

2010-03-16T07:52:00.005+01:00

Här är vi på Rum & Trädgård i Kista. Hon i rött

är en RIKTIG trädgårdsmästare. När jag fick reda

på det försvann jag ut ur min kropp en stund

och hörde hur det kom ett tunnt litet ljud från mig,

ungefär som när man punkterar en badboll, av imponation.

Jag har alltså varit på mitt livs andra trädgårdsmässa, med Maria (tack igen!), och tillsammans stog vi och skakade på huvena, som små förnumstiga damer, åt dom där mojängerna som typ, javenne, ska hjälpa till att så. Eller nåt. Det är typ som en pinne med en strut längst fram.

Ursäkta, men hur svårt är det att så? Det är ju typ det lättaste man gör på hela året.

Och som den motsägelse jag är läste jag precis ett fint tips på hur man gör det lättare att så (utan att köpa nån fjompig pinne).

Om du ska så flera mycket, mycket små frön i samma kruka, och inte vill att alla klumpar ihop sig på samma ställe så att du måste gallra hälften: blanda fröna med lite sand i handen. För handen över krukan medan du knackar på den, så att sand (och frö) rinner ner i krukan i en jämn ström. Såna små frön behöver inte täckas, så du är klar nu.

Om du direktsår (och det här har jag faktiskt haft skitstora problem med!), blanda istället fröna med snäckskal, så att du kan se var du sått nånstans, och inte gör dubbelt.

Odling och döden

2010-03-15T23:31:00.000+01:00

Det är lätt att skratta åt allt det där med att alla kallar en ung i odlarvärlden, fastän man är medelålders, och att skämta om att alla ens nya vänner minns båda världskrigen, men sen händer något som gör att man inser att de flesta odlare faktiskt är gamla. Som till exempel att två odlare som jag inte känt personligen, men ändå haft kontakt med och gillat, dött på mindre än en månad.
Den ena, som såg ut att vara äldre än livet självt, men alltid, så fort nån snackade skit om unga odlare - vilket händer hyfsat ofta - förvandlades till en obstinat unge som försvarade alla nyodlare med näbbar och klor och respektlösa skämt. Den andra, halvblind, i alla fall utgick jag ifrån det eftersom han hade såna där blindglasögon och vit käpp, men som ändå rensade ogräs som om det inte fanns någon morgondag.
Hade det varit två ickeodlande vänner till mig hade det varit katastrof - två personer, borta, på två veckor. Men nu är det odlare, och då beklagar man och går vidare. Som sagt, det här var inga nära vänner, så jag har egentligen inte rätt att bli upprörd, men det känns ändå helt nytt och konstigt. Det kanske var annorlunda förr, när det var så lite folk i världen att alla umgicks över generationsgränserna, och kanske håller jag nu på att bli utbildad i livets skola, och då antar jag att det är något positivt. Men än så länge känns det bara ledsamt.

PS. Om man sköljer håret i avkok på kungsljusblommor blir det extra glansigt.

Niggah Peas!

2010-03-11T12:38:00.002+01:00

Det här är jag på trädgårdsmässan: 'Får. Inte. Köpa. Mer. Frö' javilljavilljavill! 'N.E.J' Är det där vilda ärtor i all världens färger? Herregud ge mig tre påsar.

I Love You James Rose

2010-03-11T07:54:00.002+01:00

"Of course you can have a japanes garden! All you need to do is be japanese."

James Rose, Gardens Make Me Laugh

Ashes to Ashes

2010-03-09T10:05:00.003+01:00

(Den här bilden tog jag i slutet av

februari förra året, konstigt va?)

Min finlandsvenska granne tipsade mig om att man kan hjälpa solen smälta snön genom att strö ut aska. Tänka om man kunde smälta fram lite snödroppar nu? Bara på en enda liten plätt, bara så man fick en liten skymt.

Åh våren, kom nu!

Sorg i odlarsverige

2010-03-09T08:27:00.000+01:00

Läste precis om det här och det här i Svenskan, och kunde inte låta bli att bli lite ledsen och samtidigt fascinerad.

Först, den obligatoriska förklaringen (om du bara bryr dig om odling kan du hoppa över hela det här stycket): jag tycker inte att man ska legalisera marijuana. Jag tycker faktiskt att ALLA droger borde förbjudas, den lagstiftning vi har just nu är ju helt inkonsekvent. Det enda den är baserad på är typ, "Svenskar gillade att supa på 1800-talet, då får sprit vara lagligt." Eller kanske ännu mer "Det skulle bli revolution om vi förbjöd alkohol och tobak, för då skulle folk inte kunna söva sig själva längre och vi skulle inte få sitta i regeringen längre för den skulle vara bränd till grunden." Om alla droger var förbjudna så skulle folk bli tvungna att tänka efter vad de verkligen gillade att droga sig med, om dom nu måste göra det: är det upp du vill? Ner? Kanske föredrar du läkemedel eller så är det verkligen en kall folköl (som du numera måste köpa bakom en busskur när Plattan av en kille som kliar sig jättemycket hela tiden) framför sporten du vill ha. Hur som helst skulle vi som verkligen, verkligen gillar att dricka öl på rökiga barer, och är beredda att bryta mot lagen för att få göra det, slippa ifrån alla svettiga nybörjare från KTH med slipsen i pannan som får en snefylla prick klockan tolv och måste börja slåss.

(HÄR FORTSÄTTER ODLINGEN) Hur som helst blir jag ledsen är att jag tänker hur dom måste pysslat med sina plantor - man kan inte odla något och sen inte bry sig om hur det mår - och sen kommer polisen och bara river ner allt. Jag skulle bli helt devastated om det kom in nån och rev min odlingspyramid (obs, det är inte jag på bilden).

MEN det som gör mig glad igen är att det står i artikeln att när det kommer till cannabis är Sverige nu självförsörjande. Hur coolt är det!? Det måste ju vara typ den enda gröda där Sverige är självförsörjande. Inga långa transporter, ingen internationell kriminell liga, helt och hållet fair trade och förmodligen hyfsat ekologiskt (när man är så när det man stoppar i sig brukar man börja bry sig om hur det framställs).

Och jag vet att det inte går riktigt att jämföra, eftersom man konsumerar gräs i gram, men dom här odlarna sätter ändå på något sätt nivån för vad som krävs för självförsörjning. Tänk om dom där tre odlingstälten i musikproducentens hem var fyllda med tomater, eller svarta vinbär, eller rankor med kiwi istället. Det är ju långt ifrån varje stoner som har tre fuktisolerade odlingstält med fläktar och lysrör hemma, och ändå lyckas dom vara själförsörjande. Tänk om varje svensk familj hade ett eller två såna där tält. Vi skulle kunna minska vår grönsaksimport alldeles enormt. Med sallad borde det bara ta några veckor innan blev själförsörjande.

Kanske är det grönsaker som skulle förbjudas, inte droger, så att alla tvingas bli odlare.

Det allra sista som fascinerade mig med artikeln var att det står att några av huvudmännen inte har egna odlingstält, utan anställer "odlare". Typ, de anställer trädgårdsmästare som odlar deras marijuana. En helt ny yrkesgrupp i självförsörjande odlingssverige. Undrar om det går in under RUT?

Hang 'Em High

2010-03-08T11:15:00.003+01:00

Jag är en sån där som längtar efter att alla monotona jobb ska tas över av robotar. Jag är teknikivrare och har inga problem med att man experimenterar med odling och växter (så länge man håller sig innanför sexgränserna - har du nånsin sett en fisk para sig med en potatis? Inte? Då betyder det nog att fiskar och potatisar faktiskt inte är kompatibla älskare. Sluta skjuta in gener där dom inte ska va).

Och jag älskar skyskrapor. Ju högre desto bättre. Tors Torn? Bring it on! Om det sen stämmer som dom säger, att dom ska kompensera täthet med grönytor, då är vi ju hemma. Höga, täta, gröna städer. Det är ju det vi vill ha. Men varför får jag en känsla av att allt dom säger om tätheten stämmer, medan inget dom säger om grönheten stämmer?

Och vad gör man i så fall? Skriver man en motion? Skriver man brev? Jag vettefan.

Grönytor i städer har i stort sett enbart positiva effekter - nämn inte ens dagvatten, psykisk och fysisk hälsa, buller, hot spots eller isolering för då kommer jag aldrig sluta - men i senaste numret av The Garden hittade jag en studie, utförd av Trees and Design Action Group, som till och med folk som bygger skyskrapor och shopping-gallerior borde kunna relatera till:

Stora, vuxna träd (som ekar till exempel) är bättre än små träd (som körsbär eller liknande) i stadsmiljöer, gamla och nybyggda. Ju större trädet är, desto bättre blir skuggan och skyddet mot vind och blåst. Små träd är så klart fortfarande bättre än inga träd alls, men just den här undersökningen handlade om stora träd.
Träd förbättrar luftkvaliten. Återigen, ju större träd, desto bättre luft.
Med träden skjuter även bostadspriserna i höjden: ju större träd, desto högre priser.
Träd har dessutom visat sig höja den summa pengar som kunder väljer att spendera i en butik, med samma regel som bostadspriserna (kolla, den här punkten MÅSTE JU FUNKA!?).

OK, så nu kommer deras motargument: Det låter jättebra, men vi har ingen mer budget, allt är redan inplanerat. Och då säger vi:

PricewaterhouseCopper har gjort en undersökning som visar att man tjänar på att omdirigera pengar i nybyggen från hård, eller "grå", infrastruktur, till mjuk, eller "grön", landskapsarkitektur. En byggherre kan öka sin "gröna" byggyta med upp till 140% om han väljer att lägga om så lite som 0,4 % av den budget som allokerats till "gråa" byggprojekt.
JAG UPPREPAR: Du får 140 % grönt för samma summa som du får 0,4% grått.

Är jag galen, eller går det verkligen inte att argumentera emot det här? Nu ska jag bara få tag på rätt telefonnummer, sen ska jag berätta för alla.

Fobo ♥ Lotten!

2010-03-05T07:52:00.004+01:00

Gissa vem som beskrivs som "en ung odlingsentusiast med champinjoner i garderoben" i nya numret av Odlaren. MOI!

Dessutom var det en extremt spännande artikel med Roland Rittmans tips på vilka vilda örter man kan samla och äta, som fick mig att längta efter våren så mycket att jag var tvungen att låtsas att det var första snön som kom igår - och att jag kände mig så där glad och lätt och förväntasfull som jag alltid gör av första snön - för att inte bli galen.

Nyheter för mig var:

Inte bara bladen på maskrosen går att äta, och inte bara råa. Man kan steka både knoppar och blad i smör. Maskrosen pasar dessutom bra ihop med ängssyra och harsyra.
Planen är att vi ska äta upp all vår kirskål till våren. Visst känns det mer spännande att skörda en ört, än att rensa ogräs? Det borde vara bra för motivationen. Roland tipsade om kirskål i bröd, stuvning och soppa.
Sommargyllen-blomknoppar kan plockas som broccoli.
Jag har aldrig förstått folk som är sura över att de har tusenskönor i gräsmattan. Jag VILL ha tusenskönor i gräsmattan. Och de är ätliga.
Precis som röllekan, som man gör gelé på. Gud vad dumt det är att inte äta kött när man älskar gelé så mycket som jag.
Oh, och gullvivans blad är ätliga! Vi hittade en liten pinad stackare förra året som jag planterade om. Få se om den klarat sig.
Rallarrosens skott kan kokas som sparris. Tomas påpekade att om den är god så är ju norrland som en deli, dom växer precis överrallt däruppe.
Jag har varit intresserad av att ta in en ormbunke på lotten, och strutbräken är tydligen ätlig. Måste bara kolla hur aggro den är.

Med Vänliga Hälsningar

Er Odlingsentusiast, som ung på nytt

Heaven's Garden II

2010-03-03T08:15:00.000+01:00

Justja, jag glömde en grej: jag diggade komposten dom byggde i förra avsnittet asmycket också. Fyra hörnstolpar bankades fast först, sen "timrades" sidorna av spjälkad sly, omlott, så att det blev glipor mellan varje pinne. De knöt fast pinnarna i hörnstolparna med snöre, som jag tror kommer att ruttna bort, men det är ju lätt löst med plastrep eller fiskelina.

Sen var det klart!

Mr. Miyagis Beskärningsskola

2010-03-02T08:31:00.004+01:00

Så här säger Mr. Miyagi till Daniel-san, när Daniel-san får beskära ett av Mr. Miyagis pyttesmå bonsaiträd:

"Crose eyes. Focus. See onry tree." Sen säger han nåt i stil med att han ska se det perfekta trädet, se varenda detalj, se inget annat än det. Sen får Daniel-san öppna ögonen och se på det lilla trädet, minnas trädet i sitt huvud, och sen börja beskära med mini-sekatören. Det känns som ett bra tips för vanlig beskärning också, gör det inte!? Det blir trädvård och meditation på en och samma gång typ.

Heaven's Garden - Cover Me!

2010-03-01T08:40:00.000+01:00

Oh vilket fint avsnitt av Världshusträdgården det var igårmorse! Det är så jobbigt bara att alla som har trädgårdsprogram tillsammans måste börja flörta så hårt med varandra bara (hej Trädgårdsfredag!). I det här avsnittet MATADE dom varandra. *rys*

Men det jag gillade allra mest var den superekologiska köksträdgården. Varför är dom mest ekologiska trädgårdarna alltid dom finaste? Den här kvinnan bodde i vad som såg ut som en trailerpark-husvagn i trä, hela hennes gård var full med junk som det växte saker ur och i hennes no-dig-trädgård var alla bäddar täckta med skräpig kompost.

Jag har varit på jakt efter täckmaterial länge, och nästan bestämt mig för halm.

(För att täcka med halm låter man balen ligga ute under ett år, så att den mjuknar, och för att snabba på processen kan man vattna med guldvatten. Sen täcker man där det behövs, och kommer ihåg att gödsla med något kväverikt – halmen tar en massa näring (var det så?) ur jorden när den bryts ner.)

Problemet har varit att det inte är så lätt att få tag i halm när man bor i storstan. Är inte så sugen på att köpa marsvinshö för 1.000 kronor kilot - jag minns fortfarande hur mycket jag skrattade när jag var liten och gick förbi djuraffärer i storstan där dom sålde hö i små ziplocks för 20 kronor när vi tog 5 kronor balen där hemme. Så, alla uppkäftiga bonnungar, nu är det mig ni kan skratta åt.

Hur som helst, i den där trashiga brudens trädgård, mitt i all kompost, låg tunna remsor av tidningspapper. Bingo! Dom sa inget om det, men hon måste ha kört sina tidningar i en dokumentförstörare, och sen blandat i komposten.

Tidningspapper har varit med på min lista av täckmaterial, men i formen av hela tidningar.

(Att täcka med hela tidningar är ett bra sätt att betvinga fleråriga ogräs och öppna upp nya odlingsytor om marken legat i träda. Klipp ner ogräset, lägg tidningarna över, omlott så det inte blir några glipor, och fyll upp med typ 10 cm ny, frisk jord. I jorden kan man sedan plantera som vanligt.

Ogräset tar sig inte upp genom tidningarna, efter något år är det dött, och sen förmultnar tidningarna och försvinner.)

Att strimla tidningar gör ju att de förmultnar fortare och dessutom behöver man inte fylla upp med jord efteråt. Så nu saknar jag bara en dokumentförstörare, och dom finns det ju faktiskt många av i stan.

Oh. Em. Gee.

2010-02-28T16:28:00.002+01:00

Fråga 1: Undrar hur mycket jag vill ha Babylone, Alexis Tricoires lampa som det stog om i Svenskan idag?

Fråga 2: Undrar hur mycket den kostar?

SVAR: Bisarrt, overkligt, mycket.

Perpetuum Cooliflora II

2010-02-26T10:34:00.000+01:00

Oj, jag hade missat några perenna grönsaker:

Sparris - herregud, hur kunde jag glömma! Sparrisen vill ju till och med gödslas med tång.
Vattenkrasse (Nasturtium officinale) - lite olika bud med den här växten: på vissa ställen läser jag att den är flerårig, på andra att den inte klarar frost, på vissa ställen att den behöver rinnande vatten, på andra att den bara behöver mycket vatten. På i alla fall ett ställe står att den vill växa på "chalk bedrock", vilket NE.se vill översätta som "krit-berggrund." Men visst är "chalk" kalk? I så fall passar den ju perfekt på halvön.
Winter cress (Nasturtium barbarea verna) - ett annat namn på engelska är scurvy grass, vilket är roligt och äckligt eftersom scurvy betyder skörbjugg, men hur som helst ska det det här vara som en helt härdig version på vattenkrasse. Hittar dock ingen info på svenska. Kan den kanske heta vinterkrasse, helt enkelt? Ja, det gör den nog! För nu hittade jag det HÄR.
Sandsenap (diplotaxis tenuifolia) - den heter vildruccola på engelska och ska vara härdig och flerårig.
Hosta - hej där överraskning, hosta går att äta! Man kan plocka de unga skotten, ånga dom, och till exempel använda dom istället för fisk i maki-sushi-rullar. (OBS! Ingen får gå hem och äta upp sin hosta och bli sjuk och stämma mig! Dubbelkolla med nån annan först.)

Girlschool

2010-02-25T19:29:00.000+01:00

För ett år sen nu släpade jag runt väskor med kläder för många tusen på göteborgs gator samtidigt som jag försökte se till att make up-artisten inte förfrös fingrarna, att ljuset inte försvann och att den väldigt arg kinesen/butiksägaren som för flera veckor sen gått med på att vi skulle få ta en bild till vårt modejobb i hennes butik inte kastade ut fotografen och den influgna modellen (som även råkar vara världens snyggaste albino). Idag var jag istället på den första föreläsningen i kursen Svenska djur och växter.
Jag hade helt glömt alla studentstereotyper och mina anteckningar handlar mest om vilka djur som är söta (alla som slutar på 'mus' är instant cute overload, men även ekorren fick ett flämt att gå genom salen och ett vinnande wild card var den utdöda pungvargen) men det var roligt.
En annan fin sak som sas var hur ett syfte med kursen är att förbättra vår syn. Istället för att bara se en grön matta när vi går genom naturen kommer vi bli växt-synta, och se varenda liten art som omger oss. Woho!

Crazy Days

2010-02-25T14:19:00.000+01:00

Idag kom ett TILL bulligt paket med posten, med ÄNNU mer frö i!

Under en period, när jag jobbade väldigt mycket, handlade jag mycket saker på internet. Så passa mycket att jag brukade glömma vad jag beställt. Nån gång i veckan låg det alltid ett paket och väntade på mig innanför dörren när jag kom hem på kvällen, och så fick jag bli uppspelt och förväntasfull och undra vad det var för fin present jag köpt åt mig, och sen öppna den och bli glad över boken/skivan/filmen. Det var också praktiskt för att jag slapp bli frustrerad över långa leveranstider, på det här sättet dök det alltid upp nån grej (även om det kanske inte var det jag beställt senast) inom några dar efter att jag gjort en beställning.

Hur som helst, jag känner igen det här, med nya bulliga paket varje vecka, fast nu är det frön istället för skivor, och dom är gratis.

Dagens paket kom från Royal Horticultural Society's årliga fröuppsamling i Wisely Garden, och innehåller spännande saker jag aldrig hört talas om – jag beställde ett set med utvalda fröer, och markerade både första- och andra- och tredjehandsval, så jag är inte säker på vilket set jag faktiskt fått, men jag tror det är antingen Hardy Perennials eller Seeds For Children. Det verkar inte vara Shrubs and Trees. Oh well, det visar sig när de kommer i jorden.

Den jag är mest nyfiken på är Aconitum lycoctonum subsp. moldavicum (visst låter det som rövarspråk?) med den enda kommentaren "May be harmful."

(Inser nu att det alltså inte är Seeds for Children jag fått)

It Was 20 Years Ago Today

2010-02-24T07:58:00.004+01:00

Sjukt att tänka att jag för bara ett år sen precis sått och skördat mitt livs första, frivilliga frön (jag räknar inte alla tvångsfrön som man sådde i mjölkförpackningar på dagis).

Nu har jag en stor låda full med olika frön - physallis från Sesam (det funkade, fröna kom!) och gojibär från J (tack!!!) bland annat - som ska drivas. Och jag skulle aldrig ens drömma om att direktså någonting. Jo förresten, bönor. Det blev katastrof i köket förra året. Bönorna trivs bättre direkt i jorden.

Och alldeles precis nu bestämde jag mig för att idag ska gå åt till att göra en kalender med försådd- och utplanteringsdatum i, så att jag inte missar nåt.

Vad roligt det ska bli!

Work in Progress

2010-02-21T12:25:00.004+01:00

Så här går det till att göra trädgårdslayout när man inte kan rita så där sött och gulligt som alla andra trädgårdspersoner verkar kunna (dom kanske tränar upp sig på den där kursen där alla verkar lära sig hur man binder hjärtan av blommor/halm/mossa/blålera).

Då blir det raka streck, postits och tipex.

The Good Seeds

2010-02-16T10:47:00.004+01:00

Nu har jag vikt fröpåsar (av en artikel om Sienna Miller - mot min vilja har jag gått ifrån att tycka att hon är en trist modell till att tycka att hon är lite spännande. Jag vet inte ens varför) som jag lagt i kuvert som jag frankerat och adresserat till mig själv och sen har jag skickat alltihopa till en bunt olika Sesam-gesäller. Jag skrev ett litet brev också. Jag vet liksom inte vad som är kutym i Sesamkretsar, men att bara skicka en fröpåse och ett kuvert adresserat till mig själv känns väldigt "Ge mig frö beatch."

Jag bad om tagetes, multifärgad majs, knölfänkål och nån grej till som jag redan lyckats glömma.

Snart kommer det frö, gratis, på posten.

Det känns väldigt javenne kommunistiskt på något sätt.

Jag gillart.

Åkerbärsodlare Se Hit!

2010-02-15T13:53:00.001+01:00

På Hötorgshallen (jag var där för att köpa en endive till lunch) kostar en liten burk åkerbär 200 kronor. Kilopriset ligger på 900.

That settles it. Till sommaren blir det allåkerbär. Sen behöver jag aldrig mer jobba.

Perpetuum Cooliflora

2010-02-14T10:29:00.000+01:00

Jag kom inte på nån bra rubrik, för nu ska det handla om det coolaste jag vet: perenna grönsaker!

De senaste veckorna har jag nosat reda på potentiella växter till halvön, som jag delat in i olika kategorier (bärbuskar, örter, gräs etc). Fleråriga köksväxter är en av de saker jag och M pratat om att fylla halvön med, så bland alla kalk- och tork-älskande växter gjorde jag en speciallista med dom här härliga grönsakerna.

Strandkål (crambe maritima) - det här är ju den mest självklara av alla. Jag tror den kanske redan växer där. Snygg, gråaktig, mäktig kål som man kan äta innan den börjar blomma.
Brassica oleracea var. ramosa - nån sort vildkål som jag inte hittar på svenska. På en holländsk site hittade jag det här: "genoemd is een wintergroene, doorlevende bladkool, tot 120 cm hoog, die nooit zaad produceert, maar jaarrond vanuit de oksels jonge zachte scheuten vormt. De bladeren kunnen zowel rauw als gekookt of gestoofd gegeten worden." Vilket jag tolkar som att den är vintergrön bladkål som blir 120 cm hög, och att man kan äta bladen råa och kokta. Kanske.
Rabarber - ser mäktig ut, smakar gott. Det skulle nog kunna bli asfint om man planterar dom i långa rader och skaffar såna där viktorianska drivbyttor i terracotta och bleker stånden på våren. Är det inte konstigt att allt viktoriansk alltid handlar om att tvinga undan det som naturen vill ska ske? Oh well. Gott blir det i alla fall.
Jordärtskocka - är perenn så länge man lämnar några knölar i marken varje höst. Kan odlas som vindskydd för andra, känsligare grönsaker eftersom de blir så sjukt höga.
Kronärtskocka - Herrgård ska vara den med bäst härdighet i Sverige. Den förökas inte med frö, och jag har ännu inte hittat nånstans att köpa plantor - kanske mest eftersom alla eko-handelsträdgårdar jag ringt till hitills har svarat nyvaket och förvirrat förklarat att de inte öppnar förrän om nån månad. Latmaskar!
Kardon - efter att ha antingen rensat kardon i två timmar innan middan, eller rensat kardontrådar ur tänderna i två timmar efter middan, blir jag mer och mer intresserad av att testa att äta kardonknoppar, som jag läst också ska gå.
Strandbeta (beta vulgaris var. maritima) - mangoldens förfader. Vet ej om den är härdig, men det är alltid coolt med vilda grönsaker.
Rankspenat (hablitzia tamnoides) - flerårig spenat-aktig pryl. Som klättrar. Högt.
Harsyra/Sköldsyra (rumex acetosa samt scutatus) - syror är så mäktiga! Jag kröp alltid omkring under skuggiga lövträd och proppade i mig harsyra när jag var liten. Det är tydligen rätt skadligt för levern har jag läst nu. Oh well. Gott är det i alla fall.

OCH VINNAREN ÄR

Cikoria/endive/vägvårda/vafan den nu heter - den här märkliga, märkliga grönsaken har jag på sistone börjat köpa i affären. Den är god. Jättegod. En fransk vän blandade den en gång med valnötter och grönmögelost. Det var himmelskt. Jag har blandat den med rostade mandlar och riven parmesan. Också fint. Men så här odlar man den: på sommaren sätter du blomman, vägvårda, som vanligt. När hösten kommer klipper du ner blomman och stjälkarna, gräver upp roten och sätter den i en bytta med sandjord. Byttan ställer du kallt, mörkt och fuktigt. Några veckor innan du blir sugen på att äta sallad ställer du byttan varmare (15-20°), men fortfarande mörkt och fuktigt. Då växer det plötsligen ut ett salladshuvud där det förut satt en spinkig blå blomma. Fucked up. Jag fattar liksom inte ens hur det går att sälja en sån grönsak. Den borde kosta flera tusen. Hur som helst är den perenn och jag har sett den växa vilt på öland.

Weird Me OUT!

2010-02-10T11:43:00.002+01:00

Kolla den här champinjonen som jag odlat själv, i min garderob!

Jag fick en sån där mycel-låda i julklapp, startade upp den på nyårsaftonsmorgonen, och nu för nån dag sen hade den enda ensamma champinjonen som verkar vilja växa i lådan blivit så stor att det var dags att skörda.

Den vägde typ dubbelt så mycket som en vanlig champinjon och var väldigt fast. Jag fräste den i lite smör och åt den i en ljummen sallad med isbergs och kimchi. Den smakade ungefär hundra gånger så mycket som en köpechampinjon.

Undrar om det var för att allt mycel i hela lådan samlats i den här enda svampen...

Och ja, det stämmer, jag har alltså en frigolitlåda full med mögel i min garderob.

Skuggväsen II

2010-02-10T11:42:00.002+01:00

Det här med trädgårdsdesign är ju himla knepigt. Min regel är mycket av allt, och "inte så där fint," precis som Mary förklara i Den Hemliga Trädgården.

En blind spot i vår trädgård är under det stora, stora plommonträdet. Det är skuggigt, det är hallonkaos, det är myggigt.

Just nu är planen att bygga en sån där söt, rund bänk omkring trädet (se bild. Vi snor idén av lott-grannen), och till att börja med täcka marken för att kväva det mesta av ogräset.

Men när ogräset är kvävt så behöver ju marken täckas upp, så det inte kommer tillbaka.

Jag återkommer till marktäckare gång på gång, men på något sätt verkar jag ha en blockering mot att faktiskt plantera något. Så här kommer några tips till. Det som är speciellt med just de här är att de är vintergröna och gillar fukt:

Revsuga (ajuga reptans)

Hjärtbergenia (bergenia cordifolia)

Spetsmössa (tiarella cordifolia)

Flocknäva (geranium macrorrhizum) - luktar gott

Pachysandra terminalis - det här är någon sorts buxbom, som jag inte hittar på svenska, men den ska vara vintergrön, extremt skuggtålig, marktäckande och väldoftande. Jackpot!

Hur vet man om man är galen II?

2010-02-08T13:08:00.002+01:00

Är det när man inte tvättat sina jeans sen i höstas för att man inte vill att leran på knäna ska försvinna?

Jag vet att det är smutsigt på så många olika plan, men jag kan inte låta bli, jag älskar leriga knän.

Jag saknar min trädgård.

(Kolla snygga julrosen till vänster. Så fort risken för svår frost är över ska den i jorden.)

Örternas Rike Söker Rötterna

2010-02-06T16:40:00.000+01:00

Förra avsnittet av Örternas Rike var rot-special.

Valerian, eller vänderot, har jag varit nyfiken på ett tag. I Runåbergs-katalogen tror jag den beskrivs som något i stil med: "Den bästa läkeörten nånsin. Bara att odla den har en positiv inverkan på alla växter, djur och människor i närhten." Lesley berättade att den även används mot shell shock hos soldater vilket ju låter helt bisarrt men visst, är man den bästa läkeörten nånsin så funkar det säkert. Den är i alla fall extremt lugnande.
Tagetes, denna tråkiga, tråkiga blomma, visar sig bara vara mer och mer användbar. Doh. Den motar nematoder i dörren, och passar alltså bra vid potatis och tomater, dessutom stoppar den (det här låter också bisarrt, men har Lesley sagt det så tror jag på det) kirskål, kvickrot och rotvinda, så om man använder den som kantväxt minskar man ogräsinvasionen.
Vitlök är en perenn. Det var kanske helt självklar, men kändes ändå spännande. Man kan bara lämna den i jorden och låta den växa om man vill.
Såpnejlika - här är en för alla tjejer därute: såpnejlika luktar HALLONSORBET och ger en bra ansiktstvätt. Koka såpnejlikan i mjukt vatten i 20 minuter, och använd sen avkoket.
Ålandsroten blir god om man kanderar den. Men eftersom den är slemlösande, bra mot skabb och för matsmältningen känns det kanske som att den hör bättre hemma i något annat århundrande. Och då är det inte främst det senaste jag tänker på.

Förutom de här höjdpunkterna hälsade asiatiska rotexperten John Hall på och sa saker som "Den här [extremt obskyr kinesisk rot] ökar blodcirkulationen i livmodern." och "Långvarig användning av ginseng ger dig toxisk chock i hjärtat."

Good times.

Hur vet man om man är galen?

2010-02-04T10:31:00.002+01:00

Är det när man mailar nedan nämnda kvinnohärbärge och säger att man gärna vill hjälpa dom att anlägga en terapiträdgård?

Dom har inte svarat än.

Blue Moon

2010-02-03T17:02:00.001+01:00

Har jag redan lagt upp den här bilden?

Minns inte. Den är från i somras, de första

blåbären för året, som jag åt när jag gick

AWOL under min tjänstgöring som krigs-

korrespondent i Hultsfred.

Jag är inte pysslig. Jag är motsattsen till pysslig. Och jag kommer aldrig på såna där smarta lösningar som pyssliga människor alltid har på lager. Jag måste jobba hårt och göra fel och läsa böcker för att komma på saker.

Därför krävdes det en artikel om blåbär för att jag skulle fatta att det så klart går lika bra att odla dom i pallkrage som i krukor. Dom vill ha ett PH mellan 4.5 till 5.6, stå i typ torv och sand och grejer, men absolut ingen kalk, och gödslas med hönsgödsel.

Tänk två rektangulära, upphöjda bäddar, fyllda med blåbär, lingon, allåkerbär och tranbär, en bytta på vardera sida av ingången till lotten. På våren blir det vackra, vita blommor, på vintern kala, blanka stammar och röda frusna bär, och under sommaren kommer man ihåg att plocka bären när de är precis lagom mogna.

Det enda som är deppigt är att blåbären måste bli de amerikanska hybriderna = fuskbär.

Jag vill ha arten som kallas "half-high", som är en korsning mellan vaccinium corymbosum och vaccinium angustifolium, sorterna Northcountry eller Northblue och Putte eller Emil.

Kanske Ida- och Linnea-lingon, eller det som finns som e-planta.

Nu är allt jag behöver en återförsäljare.

Åh Sesam!

2010-02-02T11:38:00.003+01:00

Vad skall du odla i år

och

vilka spännande sorter kommer du att erbjuda fröer av 2011

Dill eller Ärtor

lök

sallad

eller något

annat

Ja, jag vet inte vad ni säger, men med den omslags-copyn känns det som att Föreningen Sesam måste förstärka beslagen på dörren, för begreppet "kioskvältare" kommer att kännas helt förlegat när marknaden får nys om den godsaken!

Visste du att...

2010-02-01T12:46:00.000+01:00

I år är det officiella biologisk mångfald-året?! Inte jag heller.

Det är ju asbra. Det får mig att vilja anlägga en terapi-örtagård tillsammans med kvinnohärbärget på kyrkogården rakt över gatan. Just nu är det en gräsöken.

Samtidigt kom Runåbergs-fröers frölista med posten igår (ååååh), och i förordet står om de nya EU-reglerna kring fröhandel. Eller de icke-existerande EU-reglerna kring fröhandel kanske. Det bråkas fortfarande om vilka köksväxtfröer som ska få säljas var. Hur många tror att EU kommer att ta med biologisk mångafald i sin bedömning?

Det här är after all unionen som lagstadgade om att våra äpplen ska vara runda och våra gurkor raka. Storhetsvansinne much?

(Och förresten, kan du få en mental bild den person som ens kommer på tanken att skriva lagar om frukters utseende*? Det kan jag. Jag ser en person som tvättar diskhon med klorin, är rädd för sin egen kropp och har en lapp på sin kontorsdörr där det står, "Stör ej, förträngning pågår.")

Så, om jag känner paranoida, anala EU rätt, så kommer de slutgiltiga reglerna kring fröhandel formuleras något i stil med, "Väldigt få företag får bara sälja de allra vanligaste, tråkigaste fröerna."

Jag har försökt googla, men har svårt att hitta, så jag får ta Runåbergs-katalogens ord på det: som det är nu får inga icke-godkända frön odlas eller säljas. Hur kan ett frö vara icke-godkänt?! Om det lever, och gror, är det väl by default godkänt? Inte av EU, men av en äldre aningens mer kraftfull och mindre byråkratisk styrande ordning: naturen.

Vem dog och gjorde EU till Gaia liksom?

Jag hittade ändå en söt, rebellisk historia på internet. En mindre fröhandel förbjöds att sälja sina udda, äldre morotssorter. De slog tillbaka genom att skänka bort fröerna, och be sina kunder om ett frivilligt bidrag istället.

Gott nytt biologiskt mångfalds-år allihopa!

* För cirka ett år sen röstades det igenom att man åter får sälja frukt och grönt som ser ut så som naturen, inte EU, tycker funkar. Det finns nån underklausul, typ ojämna äpplen och bananer måste märkas som "matlagningsfrukt" eller nåt. Gud förbjude att nån skulle äta dom som dom är. Folk kan ju bli blinda!

Örternas Rike i Bilder

2010-01-28T15:53:00.003+01:00

ÖR - Lågvattenmärket

2010-01-28T15:42:00.002+01:00

Även solen har sina fläckar, och tredje avsnittet av Örternas Rike var lite av en snark-fest. Lesley ägnade typ tio minuter (av 20 sammanlagt) åt potpurri, medan jag satt och himlade med ögonen och suckade menande. Hon verkade inte fatta vinken, för sen ägnade hon typ 3 minuter till att binda nån sort luktbuketter som jag inte riktigt fattade meningen med. Det var som jobbade med att göra såna som var där, och hon sa att hon gjorde dom till folk fick sitt advokat-tillstånd. Eller nåt. Sen gjorde hon en bukett till ett barn. Som sagt, jag fattade inte riktigt vad det handlade om.

Mellan potpurrin och advokat-buketterna hann hon fortfarande med lite intressanta saker (det är ju ändå Örternas Rike.

Om man lägger ringblom-blad i mandelolja i två veckor får man en fantastiskt läkande hudolja.

Rosenblad är ätliga! Hur kan jag inte vetat det? Man nyper bort det vita längst ner bara - det är bittert. Jag tänker testa rosenbladsgelé i sommar.

Lavendel skördas helst mitt på dan, i stekande sol, när alla blommor är helt utslagna. Lavendel beskärs i slutet på augusti, och hela årets tillväxt skärs bort.

Penséer är ätliga! Coolt.

The Exploding Plastic Potato Inevitable

2010-01-28T09:44:00.003+01:00

Här är ett potatis-experiment som jag vill testa i sommar, som Rosemary Verey lärt mig:

Fäst tjock, svart plast över ett land.

Skär kryss i plasten, 10 cm breda, med 60 cms intervall.

Gräv ner en förgrodd potatis till hälften, och täck/fyll sedan med mull.

Fäst fiberduk över alltihopa.

Enligt Rosemary ger det här supertidig skörd, och potatisen pillar man bara fram under duken, utan att behöva gräva. Jag är lite skeptisk till att det funkar, det känns som potatisen kommer bli ljusskadad, men jag är beredd att testa!

Stekta gröna tomater

2010-01-24T11:56:00.002+01:00

Nu är allt jag lagade av sommarens gröna tomater slut.

Den gröna tomatmarmelad var god, men smakade allra mest citronmarmelad, så tomaterna kändes lite överflödiga. Men de gav fin färg.

Dom syltade gröna tomaterna såg väldigt lyxiga och gammeldags ut (åts till vegetarisk anka samt som julbordstilltugg), och smakade ungefär som syltlök, gånger 100. Lite för starka alltså.

För nån dag sen hittade jag ett oläst nummer av The Garden från i somras (oh joy!) och hittade Nigel Slaters recept på stekta gröna tomater. Det här ska jag testa i sommar:

Skär tomaterna i centimeter-tjocka skivor, doppa dom i ett uppvista ägg och sen snabbt ner i polentagryn. Stek tills skivorna är krispiga på utsidan (då kommer de att vara mjuka på insidan) och ät med vitlöksmajonnäs. Y*U*M*

Maskrosbarn

2010-01-23T12:40:00.001+01:00

OK, jag kommer bara att säga det rakt ut.

Jag vill ha maskrosor.

Eller jag menar, jag har redan maskrosor, i hela gräsmattan, till mannens förtret. Men nu vill jag ha rosa, franska delikatess-maskrosor. Den verkar heta taraxacum, och något mer, kanske pseudoroseum, kanske non-officinalis, jag är inte säker, men dom finns bland annat att köpa HÄR.

Samtidigt vill man ju inte bli ihågkommen som den där munken som förde in kirskål i Sverige för att han tyckte att det var en spännande grönsak.

Och hur odlar man egentligen maskrosor utan att bli utkastad från området? I kruka så klart, men mer då? I en bur, så inga djur kan dra iväg med växtdelar? I en tygklädd bur, så att fröna inte flyger iväg?

Hmm, undrar om det kanske mer är utmaningen som jag lockas av....

ÖR - Andra Avsnittet

2010-01-20T08:43:00.002+01:00

Jag är inte besviken. Andra avsnittet av Örternas Rike innehöll ännu mera jeans-dress, ännu mera stora smycken och ännu mera örter, örter, örter. Kanske är Sverige extra efter, men örterna de pratar om måste ha varit extremt exotiska när programmet spelades in. Ruccola och svartpeppar dök ju upp i det svenska köket nån gång kring -95, och här står Lesley Bremness och pratar om ängssyra och helig basilika iklädd laxrosa sparkdräkt.

För en gångs skull är det här odlings-programmet så fullspäckat med innehåll (till skillnad från vissa andra) att det faktiskt är svårt att hinna med att anteckna, men här är lite grejer:

Hela land bestående av enbart örter - jag gillar örter, i mat, i ett hörn i trädgården, men jag har aldrig tänkt på dom rent estetiskt. De land och borders som finns i ÖR är så sjukt fina. Jag kommer satsa på enbart örter i ett av landen närmast gången i sommar.
Hela sallader bestående av enbart blommor - määäktigt!
Ålandsrot - ÄNTLIGEN har den mystiska växten som sprider sig över hela lotten identifierats, återigen är det en ört, och inte en tråkig blomma som jag rensat bort (första året på lotten vårdade vi ALLT, och 90% visade sig vara ogräs, andra året rensade vi ALLT, och nu visar det sig att det är örter!). Ålandsroten verkar inte sjukt användbar (mest för att jag inte får skabb så ofta) men ett annat namn för den är Elins rot, och, tja, jag är ju en hemlig trädgårdsmästare, men jag kan väl säga så mycket att jag verkligen gillar namnet Elin.
Strandsilja - det här var något jag tänkte på till Projekt Peninsula, men nu när jag googlar verkar den vara giftig...
Vallört - en rolig grej med att kolla på odlingsprogram från andra länder är att samma växter värderas på olika sätt. Vallört känns ju som en förbannelse i Sverige, men i ÖR beskrevs den som en av de kraftfullaste örter som finns. Jag minns inte allt man skulle göra med den, men en sak jag gillade var att man skulle proppa ner sönderklippta vallörtsblad i en burk med lock, ställa den i garaget i två-tre ÅR, och saften som sen finns kvar i burken hjälper mot eksem.
Basilika - Lesley berättade att en kruka basilika vid dörren kan ha en lätt avskräckande effekt på flugor och småkryp. Jag tror det var i Jordens Täppor jag läste att folk i Indien ofta ställer holy basil vid sin dörr, för att alla som går förbi ska nudda den och bli extra heliga, men det här känns ju som det matchar också. Flugor + Indien = check!
Och så den sista, fina, flummiga grejen som Lesley nämnde: om du lägger kuddar med citronverbena, lavendel och åbrodd (etc etc) under kudden så får du "very fragrant dreams." Fragrant dreams!? Åh, Lesley älskar örter, och jag älskar Lesley!

Over and out. Ikväll smäller det igen.

Freak of Nature

2010-01-19T08:35:00.004+01:00

OK, lyssna på den här sjukt läskiga infon: bin dör när de flugit så långt att deras vingar slitits ut, och de inte längre orkar flyga hem från blomman.

För att väga upp det trista slutet kan man hjälpa dem i livet med övervintringsplatser:

Borra hål i grindposter, gamla stockar eller annat trä du har som ligger och skräpar.
Såga av topp och botten på en PET-flaska och proppa den full med ihåliga stjälkar (bambu till exempel). Häng upp flaskorna nånstans torrt, under taket till exempel.

Örternas Rike - Eller "Världens Bästa TV-serie"

2010-01-17T20:04:00.007+01:00

Oh. Em. Gee.

Jag såg precis Örternas Rike på Axess TV och det kan vara en av världens bästa TV-serier nånsin. Lesley Bremness och nån tjomme som jag missade namnet på glider omkring i total 80-tals-get up och pratar om de coooolaste örterna. Jag kunde antecknat allt de pratade om, men det jag hann med var följande [det inom klamrar har jag lagt till i efterhand]:

Sarsaparilla - till rå fisk [nån ört jag aldrig hört talas om som dom tydligen äter mycket i Japan. Måste kolla upp.]
Mattram - viktig medicinalväxt [och sjukt fin! I mitt minne ser den ut som brudslöja ungefär, men jag har ännu ingen aning om vad den är bra för.]
Kungsljus - varför medicinal? [vi har asmycket kungsljus på lotten, och jag har rensat bort den som ogräs - för att jag tycker blommor är töntiga - men tydligen hade jag fel. Varför är den medicinal?]
Bockhornsklöver - bröstmjölk/p-piller [den här anteckningen var precis i slutet av programmet, och jag var så överväldigad att jag inte längre kunde formulera meningar. Kontentan var i alla fall att bockhornsklöver, som smakar gott i indisk mat, används till tre saker, att stimulera bröstmjölksproduktion, som preventivmedel och en tredje grej jag inte hann skriva ner. Men hur cool är bockhornsklöver!? Sjukt cool.]
Saskia Sutton/Nicholas Ferguson [det här är producenten och regissören av Örternas Rike, som jag nu ska spendera resten av kvällen åt att googla.]

Här är resten av tiderna det sänds!

Potatoh, Potahto, MARIS BARD!

2010-01-15T11:25:00.002+01:00

Jag har ibland problem med övertändning - jag börjar peppa så tidigt inför något att när det väl är dags är jag helt slut. I mitten på sommaren åt jag potatissorten Maris Bard för första gången någonsin, på en restaurang på Öland, och har alltså peppat inför 2010-års potatissådd sen dess. Inte bra.

Förra året odlade vi superstjärne-potatisen Amandine (såg precis en påse Amandine på Hemköp, med sorten utskriven på påsen - sjukt snobbigt. Jag gillart!) och tyckte den var lite för, tja, förnäm helt enkelt.

Maris Bard, i alla fall när jag åt den på Öland, var väldigt rustik. Den smakade massor av potatis, men var inte sträv eller skarp. Bara sjukt god. Min överpepps-vana trogen distraherar jag inte mig själv med annat, som jag vet att jag borde, istället har jag potatissurfat hela förmiddagen.

Larsviken säger att de inte kommer att få in årets sättpotatis förrän i februari, men då kommer jag beställa den HÄR.

Teaching The Teachers

2010-01-14T11:29:00.001+01:00

Jag lyssnade på P1 (åh, P1) för ett tag sen, och nån snubbe som höll på med handarbete pratade om hur subversivt det är att lära varandra saker. Jag tyckte att det kändes som en intressant tanke, men hade svårt att relatera.

Så fick jag ett mail av duktiga Ragnar Persson precis nu. Han hade slut på torkade hibiskusblommor och undrade var han kunde få tag på nya. Han hade blivit helt beroende av att göra saft på blommorna. Jag sa att det borde finnas hibiskusar på växtakuten och passade på att fråga vad det är meningen att jag ska göra med min surdeg som nu mognat klart. Han berättade att jag borde mata den med mjöl och vatten lite då och då, och baka Drottningens bröd, från Riddarbageriets kokbok.

Sen gick vi båda iväg och pysslade (eller jag gjorde det i alla fall). Och så fattade jag den där subversiva känslan. För att vi liksom opererar utanför samhället, att vi skapar nya traditioner och delar med oss av saker vår egen erfarenhet lärt oss.

Det kändes coolt. Och jag blev sugen på hibiskussaft.

Åh Derek Jarman

2010-01-13T08:31:00.006+01:00

På uppmaning av M har jag knarkat Derek Jarman i två dar, och förutom att jag för första gången nånsin känner en viss dragning till muskliga män med crew cut, så tycker jag att hans steniga, kalkiga trädgård är en drömoas.

Här är de saker som jag tycker är finast:

Mönster i kaoset

Mitt i all sten och alla huller-om-buller-buskar finns en liten odlad fyrkant, med höjda kanter. På ett annat ställe ligger något som ser ut som ett gammalt rostigt cykelhjul.

Trä

Vindpinat, dött, gråvitt trä är dreeeamy.

Sten

Han säger nånstans i K-special-dokumentären att han samlar på sten. Att ha något man samlar på och sen lägga ett överflöd av det i trädgården är fint.

Vass

Nästan vilken tid som helst på året är vass-vippor fina. De kan ge lite, lite vindskydd också, till lägre, känsligare grejer.

Örter

Är det örter? Jag tror jag bestämmer att det är örter: vildvuxna, förvedade buskar med örter. Sjukt fint.

Förtätning

Längst bort från huset växer ett några få markkrypande buskar, och ju närmare huset man kommer, desto högre och tätare växer buskarna. Det ser absolut inte genomtänkt ut, utan bara helt naturligt, som att de högre buskarna frodats i skydd av huset.

Och så två andra saker som jag Derek inspirerade: Vi måste skaffa ett soundtrack! Och så borde man ha en fire pit. Dels ser det sjukt ockult ut men en svärtad stengrop, och dels kan man laga mäktig sydstatsmat i den. Om man äter kött. Annars kanske man kan titta på den bara, och rosta marshmallows.

Snart är det dags för halvöns planeringsmöte!

Hellebores Hath No Fury...

2010-01-11T08:51:00.003+01:00

När man kommer in i en ny värld upptäcker man ofta en massa nya könsroller som man aldrig varit medveten om tidigare.

Bland odlare anses blommor och design (eller "pynt") till exempel vara kvinnors uppgift, medan riktiga män ägnar sig åt grönsaker, träd och gräs, gräs, gräs. Det här känns ju mest som att någon har dragit egenskaper ur en hatt och sen delat ut dom huller om buller, men för många "på insidan" är det en sanning.

Själv tycker jag att blommor är töntigt (jag tycker självklart inte att kvinnlighet är töntigt, som sagt, jag ser inte hur östrogen och en dragning till oätliga växter kan ha ett samband) och ingen skulle vara gladare än jag om jag fick spendera mina somrar med att beskära bärträd och -buskar.

Men det finns undantag. Så, som ett hommage till könsskilnader skulle jag härmed vilja säga GUD vad fint det är med julrosor! Jag fick en av svärmor i julklapp och till våren ska jag plantera ut den.

De trivs i halvskugga, i lövig jord, så den kommer hamna någonstans i närheten av plommonträdet (dock inte så nära att det aldrig regnar på den). Den står gärna i norrläge också (note to self: skaffa kompass).

I senaste numret av The Garden tycker dom att den passar bra tillsammans med snygga men giftiga busken tibast eller vintergrönt, samt snödroppar, scilla och vivor.

OK, tack och hej så länge, könssterotyp! Vi ses säkert snart igen.

Problem Solved

2010-01-09T10:34:00.002+01:00

Hatt, att det var så enkelt! Det enda man behövde göra för att hitta den var att bildgoogla "gaucho". Så här kommer min hatt se ut, vid och lite styv, gärna i strå, men inte alls slokig.

Nu kommer jag kanske att vara tvungen att bli cowboy i Argentina också. Doh!

OK, alldeles strax tillbaka till odlingsfrågor.

Alien vs. Amaryllis

2010-01-07T17:57:00.002+01:00

Jag gick förbi Växtakuten på sveavägen dan innan jul och fick fnatt av lökrean (jag köade för att fråga om priserna verkligen stämde, och upptäckte att alla damer före mig också undrade om 'ALLA amaryllislökar kostar 19 kronor?!'). Lökarna fick stå med rötterna i blöt på elementet över natten, för att de skulle vakna till liv extra snabbt, och de påminde så sjukt mycket om Alien att det var läskigt att gå in i köket. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men kanske är det att de verkar levande och döda på samma gång, i kombination med den där färgen och tentaklerna i vattnet... Jag planterade dom i krukor med cirka två centimeters släpp, en tredjedel av löken under jord och vattnade igenom jorden. Nu, två veckor senare, är det löken som fick den minsta krukan, och mager såjord (vanliga jorden tog slut efter två lökar) som gått allra bäst. Weird!

Använd om, och om igen

2010-01-05T09:37:00.003+01:00

Det här akvariet är en kvarleva från en tid när jag väldigt, väldigt gärna ville ha en chinchilla. Mannen var osäker på om jag var redo för ansvaret som en chinchilla innebär, och gav mig en fisk istället. Typ, kan du hålla liv i fisken kan du kanske hålla liv i chinchillan också. Jag behöver väl inte säga att jag aldrig tog mig förbi fisk-fasen.

Men akvariet funkar bra för växter också. En vanlig lågenergilampa i fiskljus-armaturen (dom på Växtakuten sa att det ljuset ska räcka) och så blir det lite bättre klimat för dom därinne, där det inte drar från fönstret och lite mer av fukten hålls kvar i krukorna.

Nonsens Schmonsens

2010-01-04T10:00:00.001+01:00

Ibland tänker jag att det har betydelse, ibland tänker jag att det är skitsamma, men just nu är jag inne på linjen att hur man klär sig påverkar hur man beter sig. Så om jag anstränger mig för att se ut på ett sätt som gör mig nöjd, kommer jag också att anstränga sig mer för att få det jag gör att matcha hur jag ser ut. Eller kanske är det bara att jag kollat i för många gamla trädgårdsböcker där alla har fin-klänning och hatt när de jobbar i trädgården.

Hur som helst, ett av mina nyårslöften för 2010 är att klä mig bättre i trädgården. Inga fler urtvättade mjukisbyxor och sunkiga tischor. Nu blir det bomullsklänningar och romper suits (ja, jag äger en för vuxna) för hela slanten. Och hatt. Jag måste hitta en hatt.

Som en övning gick jag ut till lotten i helgen klädd enligt en stil som Mannen döpt till "finska vinterkriget."

Ett år med lotten

2009-12-30T10:26:00.002+01:00

Så har det gått ett år med lotten, så när som på några dagar. Den första januari 2009 började jag skriva här, för att reda ut alla tankar, rada upp alla fakta, för att kunna minnas hur det här året med lotten var, också i framtiden, och för att jag längtade efter att odla så mycket att det värkte i mig.

2009 var ett av de mer spännande åren i mitt liv. Jag jobbade tills jag blev skelögd och folkilsk. Vi byggde ett hus. Vi åt, och äter fortfarande, vår egen persilja. Vårt kök är numera övertaget av en enorm odlingspyramid. Vi var med i skapandet av en liten grupp nya fåglar. Jag tog ledigt och upptäckte att jag inte alls är en ledsen person, som jag alltid trott, och att jag även kan spendera nästan hur mycket tid på lotten som helst. Men även att en tredjedel vintergrönt inte är en dum idé om man vill stirra på något annat än jord på senhösten. Vi planterade bär och grönsaker som, om allt går rätt, kommer att fortsätta föda oss och andra i årtionden. Vi har förändrat naturen och naturen har förändrat oss, oåterkalleligt Det känns bra.

Snart börjar det andra året med lotten (rent tekniskt är det det tredje, om man räknar med nybörjar-året när vi mest gick omkring och vårdade kirskål och rotskott i tron att det var exotiska grönsaker och spännande buskar) och jag känner mig redo för de stora förändringarna. Som att plantera marktäckare i de skuggiga områdena för att mota ogräset i dörren till exempel. Och att bygga en ny plankkompost. Och en sån där söt, rund bänk runt trädet där man kan ligga och dricka flädersaft.

Så får det bli. Vi ses på andra sidan.

Det vete fåglarna

2009-12-27T14:50:00.006+01:00

I våras satte vi upp en fågelholk och nästan med en gång flyttade ett blåmespar in och skaffade 3-4 kids. När ungarna var utflugna (för en gångs skull är det inte en metafor) drog päronen från vår lott, men ynglingarna hänger fortfarande med oss. De verkar inte bara på gränsen till tama, de kommer dessutom när de hör våra röster! Dan innan julafton satte vi upp ett helt paket talgbollar - att komma tillbaka till våren och bara upptäcka bara en ensam fågel i rörelse skulle krossa mitt hjärta. Först var fåglarna lite mesiga (hö hö), men snart frossade dom loss allihopa.

Idag gick vi tillbaka för att hänga upp ett paket till, och alla de gamla bollarna var slut. En var sönderriven. Det var helt bisarrt kallt, och det kändes som om det blev kallare under tiden vi var där, men inte en enda ynka liten skruttig fågel dök upp.

Så nu håller jag tummarna, och litar på att tre starka småfåglar inte blåser ur kurs av en köldknäpp.

Hang in there, era mesar!

No Posers!

2009-12-25T20:26:00.003+01:00

Kolla den här sjuka hybriden, Petit Posy Mix, som är en mix mellan brysselkål och grönkål. Istället för brysselknoppar sitter små grönkålsbuketter längs stammen, och enligt engelska siter (som man ju inte kan lita på i såna här sammanhang) ska den vara väldigt härdig.

The Sheffield School - Nigel Dunnett

2009-12-22T15:33:00.000+01:00

Nigel Dunnett har gjort en del fina ängar, men de är mycket grönare än James karga landskap. Det ser ju så klart finare ut så här på bild, men jag tror ändå James stil passar bättre vid ett övergivet kalkstensbrott, med vita stenar och i gassande sol.

Första bilden kommer från ett grönt tak i Rotterdam som Nigel designat.

The Sheffield School - James Hitchmough

2009-12-22T15:17:00.003+01:00

Så, hela poängen är att alltså att göra en frömix, och sen sprida den över ett stort område. Det blir en äng eller en prärie eller en skogsdunge beroende på förutsättningarna och mixen.

Jag tror att en av mina favoriter är James Hitchmough, odlingsprofessor på Sheffield University.

Halvön är torr, solig och ligger faktiskt mitt på ett kalkstensbrott, och kolla in den här mäktiga torra, kalkstensängen som Hitchmough gjort. Han säger att den är baserad på iris och törel.

Den där gräsiga bilden är från Malmö, det är tuvtörel, och James säger att gräset Schizachyrium scoparium funkar ungefär likadant, men blir färggladare på hösten.

The Sheffield School

2009-12-20T12:15:00.001+01:00

Gräs kommer nog att kännas modernt i ungefär tre veckor till (eller var det att det slutade kännas modernt för tre veckor sen? Jag blandar ihop) men jag är ändå lite sugen på designstilen som helt inofficiellt går under namnet Sheffield-skolan. Och förutsatt att man bara använder tillräckligt mycket gräs, då borde det ju rimligtvis bli en äng, och äng känns fortfarande sjukt fräscht.

Så, Sheffield-stilen funkar bäst på lite större områden, inte på lotten alltså, utan snarare på en halvö, eftersom den handlar mycket om flöde, vilket vi ju pratat om förr, och målet är att skapa något som ser naturligt och vilt, om än lite uppsnofsat, ut.

Här är lite regler:

Undvika allt som ser "trädgård" ut, inga kantbäddar och formklippta buskar alltså.
Så, snarare än plantera, och kliv bara in och stöka med växterna om det ser ut som om det är nån buse som tar över.
Det blir alltså gräs och fleråriga blommor, eller ettåringar som frösår sig så effektivt att man inte behöver dit och dutta med frö varje år.
Återhållsamhet. Begränsa antalet arter: 20 hellre än 60.

Eftersom blogger rör runt så himla mycket bland bilderna när jag försöker lägg upp flera samtidigt kommer de i ett senare inlägg.

Let It Frö

2009-12-18T14:06:00.003+01:00

Finns det någon fröbytar-sajt i Sverige? Alltså inte Sesam, utan nåt ställe där man kan byta helt vanligt fulfrö (köpefrö alltså) som blivit över? Har hittat en amerikansk sajt, men det känns dumt att byta till sig en massa känsliga Kalifornien-drivna fröer.

Jag vill bli av med bland annat broccoli (jag ger upp), grönkål (jag satsar på svartkål) och kardon (man behöver ju typ bara ett frö per år), men vill ha bland annat fänkål och koriander.

Undrar om det kanske är jag som borde sätta ihop en fröbytarsajt...